.

jag vet inte riktigt vart jag ska börja , men det känns som om jag måste
ta och skriva av mig lite , för det första är jag sjuk , i går började med att jag
hostade , och sen var man ute , och frös , sen när jag skulle sova så
frös jag så mycket så jag fick sova med morgonrock under duntäcke.
och jag mår inget bättre nu , eller jo , jag är bara hostig och kan knappt prata.

men det är inte det som får mig att må dåligt , eller ska jag vara helt ärlig
så vet jag inte varför jag mår som jag mår , men allt känns bara meninglöst
och att jag är helt vilsen i mig själv .
jag har verkligen tänkt efter , men jag vet inte riktigt vem jag är / vad jag vill
/ vad jag ska göra / hur jag känner  . m.m .
jag vill hitta mig själv , jag behöver hitta mig själv för att kunna gå vidare .
för att kunna leva vidare och starta något nytt , så behöver jag ha mig själv.

Jag är osäker på allt , jag kan inte ta till mig om någon säger något
fint till mig eller om någon förklarar att jag är personens bästa vän .
hur ska jag veta det , säger personen så till alla , jag är så osäker
så jag känner inte vilka som skulle göra allt för mig , som jag skulle göra
för vissa av mina vänner , jag skulle kunna offra allt för en del av er , skulle ni
göra det samma till mig , eller är jag ingen person som förtjänar det ..
jag ser på andras vänskaper , som har sin ABSOLUT närmaste vän , som har funnits där
fler år , alla minnen , tillit och allt som jag anser vara en riktig vänskap.
nu säger jag inte att jag inte har några riktiga vänner , för det har jag .
men jag har tappat bort min -the one and only- vännen .

jag saknar den vänskapen jag hade med er två , - peka- ni var vekligen mitt ALLT.
vi gjorde allt tillsammans , hittade på saker varje dag , åkte hit och dit
och skapade minnen , det var vi tre , varje dag . det var inga konstigheter vem man
skulle göra nått med , man behövde inte ens fråga , det var en självklarhet.
även fast ni är två av mina närmaste vänner ännu , så är ni ändå så långt i från mig.
jag saknar er , jag gör det verkligen . hoppas ni förstår att ni är det ..


jag vill även tillägga att allt är inte meningslöst egentligen , jag har otroligt fina vänner , en underbar
familj som ställer upp för mig till hundra procent , som gör så jag klarar av vardagen.
jag uppskattar allt jag har , men samtidigt saknar jag mycket . någon att hålla i hand och visa sin kärlek
för , att beundra och vara stolt över ..
men jag ska inte klaga mer , jag ville bara få ur mig några saker.

tack för att ni lyssnade ..

ni är behövda människor , jag älskar er människor .

vänner , tack för att ni finns ,
tro aldrig att ni är dåliga vänner , ni är dom bästa ! <3

granslös kärlek / sara .