.

oj vad jag helt plötsligt blev kär i Andra Avenyn .
och här sitter jag 02.30 och bölar för det är så sorligt , dom sista programmen .
men det är bra , sånna program som får en att relatera till verkligheten , att man uppskattar saker som finns omkringen allt för lite . nej nu ska jag inte skriva en hel historia om hur mycket jag uppskattar folket runt om mig , känns som jag gör det väldigt ofta och jag hoppas att ni som betyder något för mig vet om det .
det känns som det viktigaste för mig är allt folk omkring mig har ett leende på läpparna och vet att dom är betydellsefull precis som dom är .
jag älskar er .
jag älskar min familj .
jag älskar mina vänner .
mina vänner är en slags familj .
i allafall några av er .
jag älskar min syster !
utan henne , finns inget "utan henne" , det funkar inte så.
och mamma och pappa åh , dom är bäst
och ni ni , mina närmaste , åh vad jag älskar er .
åh jag är så tacksam för att ni finns .
åh
åh
. .
jag fäller några tårar till .
nu ska jag sova .
åh vad jag älskar er .
mamma & pappa , ni gör verkligen allt för mig och syster , nån dag , nån dag ska jag ge tillbaka allt till er , just nu får ni nöja er av min närhet <3 ... jag ska kämpa för er skull & min , just det , min skull.

åh . jag är lycklig .
samtidigt som jag har bakhuvudet fullt med " tänk om det skulle hända i min närhet... "
nu ska jag sova och tänka glada tankar .
puss vetja .